-These days, CG. I bland känns det som om det är jag som är en filmstjärna i fel tillvaro och du som är en sansad och ambitiös student som kokar linser och går på föreläsningar.

-Men, Darling var inte så hård mot dig själv. Så sansad är du väl ändå inte?

-Det var ingen komplimang... Jag menar att det var en komplimang... eller den var inte till dig.... Äsch.

Vi glor på mörkret. Mörkret glor tillbaka. Jag tror att CG längtar ut till balkongen.

-These days, Darling.

-Det regnar bakom mina synnerver.

-Nej, det bara ser ut så. Egentligen droppar det bara lite från träden.

-Skönt.

(PAUS)

-These days, CG.

-I morgon kanske vi klarar att samtala i stället för att särtala.

-Om vi har tur...

Mörkret tröttnar och glider vidare mot intressantare fönster. CG sätter på en ny kanna te. Jag hänger tvätten.