lördag 2 oktober 2010

CG,

det är den enda tiden på året jag finner någorlunda uthärdlig där jag bor. Eller: Det är den tid på året jag finner helt omistlig där jag bor. Det luktar murket, det är kallt på morgnarna, staden pulserar av studenter som målmedvetet myllrar mellan föreläsningar och seminarier med halsdukar krampaktigt lindade om sina halsar. Jag myllrar med, men kan inte skaka av mig känslan av att jag missar någonting. Jag borde vara någon annan stans. Jag borde springa, lyfta, men vill helst bara stanna, stelna. Det finns inga incitament för att lämna. Om du var här skulle du förstå. Men inte fan är du det och inte fan hör du av dig.

Audrey