-Welcome home, Darling! Har du blivit alldelest bortblåst?

-You wish!

-Och hjärnhalvan då?

-Det är det väl jag som borde fråga dig. Egentligen är ju min eventuella avsaknad av tankeorgan en konstruktion från din sida...

-...och vilken konstruktion sen! Men eftersom jag bara står för det du inte vågar säga till dig själv men definitivt borde höra faller den ändå tillbaka på dig, Darling.

-Nu får du nog ta det lite lugnt. Jag vill inte vara den som dödar stämningen, men när du svingar dig mellan metaskikten på det viset riskerar du faktiskt att de rasar ner över dig och då kommer du att ta mig med i fallet.

-Vi klarar oss alltid, Darling. Vi är av en ovanligt stryktålig sort. Jag tror att det ordnar sig.

-Ja. Och vi kan komma undan med ganska mycket eftersom vi vet när man ska fälla upp paraplyet för att det ska motverka tyngdaccelerationen på ett optimalt sätt.

-Right. Men gör inte det här för vetenskapligt. Du förstår väl att det kommer att få motsatt effekt då?

-Ja. Vi får helt enkelt lita på magkänslan.

-You're grasping it, Darling! Jag hör att du har besökt barnbiblioteket.

-Jag gör inte det här för att blåsa upp ditt ego ytterligare. Kom nu, vi får flytta ut på balkongen, för jag tror inte att det är tillräckligt högt i tak här. Ta med dig paraplyet.

-Got it! Lägg nästa skikt nu.

-Är det inte inkonsekvent att det är jag som gör det?

-Just do it!

-MEN EFTERSOM JAG ALDRIG HADE LYSSNAT PÅ DIG OM INTE DU FANNS SÅ STÅR VI ÄNDÅ PÅ DIN SVAJANDE GRUNDPLATTA!

-Det blåser ganska mycket här uppe.

-Ja. Man ser långt också.

-Fryser du?

-Nej.

-Försök hålla fast den känslan.

-Ska vi hoppa.

-Ja. Det är därför vi är här. Tror du att paraplyet håller för oss båda?

-Klart det gör. Alla paraplyer är byggda för två.

-Håll fast ordentligt.

-Det behöver du inte be mig om två gånger. Är du rädd?

-Ser jag ut att vara det?

-Nej, du ser ut att vara på plats.

-Jag räknar till tre.

ETT

TVÅ

(tre)

-Jesus, Darling. Vilken prestation. I'm so proud of you!

-Tack! Jag är ganska nöjd själv.

-Det borde du vara. Men jag måste tillstå att det är skönt att vara tillbaka på marken.

-Vad tråkig du är! Nästa gång tar vi ett lager till.

-Äntligen börjar du lossna, Darling. Räck mig cigarretuiet är du snäll.

-Till er tjänst.

-Tack. De är ovanligt fina i dag. Ta en!

- Jag tar två. Ska vi gå in?

-Efter er min sköna...