När jag vaknar framemot lunchtid har jag sovit i nästan tolv timmar utan att störas av varesig drömmar eller kissnödighet. Jag hasar ut i köket. CG häller precis upp teet och gröten puttrar på spisen. Han verkar ha utvecklat sjätte sinne för när jag tänker vakna, komma hem, gå och lägga mig och bli hungrig. Jag blåser på teet. Regnet kastar sig med en nästan lycklig frimodighet mot rutan och det som i går var skört och vitt är i dag grått och halvupplöst.

-Har du sovit gott, Darling?

-Behöver du verkligen fråga det? Du verkar ju veta allt om mig...

-Just making conversation, Darling.

-Jaja, jag har sovit förfärligt gott.

-Det var bra det. Du var lite out of bounce i går.

-Jag var väl det.

-Tur att det regnar. Jag tror att du behöver en regning dag.

-Jag tror att du behöver spärras in.

-Any plans for today?

-Inte mer än vanligt. Har du några förslag?

-Du borde skriva om hur regnet sveper med sig den tunna hinnan mellan oss och verkligheten.

-Sluta, du skrämmer mig.

-It's true, Darling. Take a look!

-Va!? Var?

-Over there! Bakom kemicentrum.

Vi stirrar ut genom fönstret. Regnets smattrande dränker alla ansatser till tankar. Mattan dras undan under våra fötter och plötsligt är vi Fred och Holly.

-Gosh baby! Du hade rätt!

-Of course! The truth about a rainy day är inget de vill ska komma ut egentligen, men efter trettio år i branschen börjar man lista ut ett och annat...

Gröten får vara. Vi strosar ut och tänder varsin cigarr. Scenografen har gjort ett fantastiskt jobb i dag och vi behöver inte vara on the set förrän i morgon bitti. Vi spenderar resten av dagen bakom kulisserna.