CG och jag flanerar gatan fram. Löven kletar sig fast mot våra kängor och cigarröken smälter ihop med de låga regnmolnen.

-Vart tar du vägen när du försvinner CG?

-Tröttnar du aldrig på att fråga det?

-Jag kan tänka mig att tröttna när du svarar.

-Vart tar DU vägen när du försvinner?

-Det är fegt att svara med en fråga.

-Det är fegare att inte svara alls.

(PAUS)

-Försvinner jag?

-Jämt, Darling. Du är inte precis ett under av beständighet.

-Jag tror tyvärr inte att jag vet själv...

-Just det! Vad får dig då att tro att jag vet?

-Du gör ju annars anspråk på att veta mer om mig än vad jag gör. Då kan man ju tänka sig att du har en vansinnigt djup självinsikt också. Men du kanske bara gillar att spela överlägsen.

-Så vi har vår näsvisa dag i dag.

-Varje dag!

(PAUS)

-Vi kanske kommer till samma plats.

-Kanske.

(PAUS)

-Mina skor läcker. Vad är det med vädret i den här gudsförgätna staden?

-Jag tycker inte att du ska gnälla på vädret när det i själva verket är fel på dina skor.

-Jag slutar gnälla om du slutar fråga.

-Vill du verkligen att jag ska sluta fråga?

-Självklart inte, Darling.

-Äsch. Vi går hem. Mina skor läcker faktiskt också.