Det knackade lite försynt på dörren. Jag har uppsatser att skriva, saker att tänka över. Jag orkar inte riktigt med försynta knackningar och dylikheter för tillfället. Jag har lättare att samarbeta med motspänstigheter. Jag vrålade upprört att det minsann var öppet, bara att kliva på. Att jag är tillgänglig dygnet runt för vem som helst. Det var CG. Jag hade inte sett honom på ett par dagar.

-När började du knacka?

-När du blev hysterisk. Det går ju inte att vistas här längre. Du har varit helt otalbar sedan förra söndagen.

-Om det inte passar kan du gå.

-Har du hittat hjärnhalvan?

-Ja. (PAUS) Vet du något om Virginia Woolf?

-Hon var inblandad i the Dreadnought hoax.

-Vad kan jag lära mig av det?

-Att allt inte måste vara så användbart jämt. Bloomsburygruppen genomförde inte århundradets mest lyckade bluff för att den skulle platsa i din uppsats. Upplysningsmännen hade kanske fel. Nytta behöver inte vara nöje och man måste kunna uppskatta dulce utan utile.

-Tack.

-Tänker du lugna ner dig nu då?

-Om du berättar vad du har haft för dig i veckan.

-I'm a busy man, Darling. Du är inte den enda kvinnan i mitt liv.

-Ooooh! Ska jag bli svartsjuk nu.

-Det är du redan.

-Om du inte var en levande legend skulle jag ha kastat ut dig för länge sedan.

-Nej Darling. Det säger du bara.

-Mmmmm. Tänker du dela med dig av den där cigarren?

-Help yourself.