Det blir måndag. Det blir tisdag och onsdag. På torsdagens morgon vaknar jag jag klockan fem. CG sitter redan i köket och har värmt resterna av en äppelpaj.

-Kan inte du heller sova?

-Det ser du väl, Darling?

Vi är tysta en stund och lyssnar på vattenkokaren, som tyvärr överröstas av kylskåpssurret.

-CG, jag är så yr. Det känns som om jag har tappat halva hjärnan.

-Vilken av halvorna?

-Fel halva! Den man pluggar med, den som vill gå på föreläsningar, den som vet vad man ska äta till middag, den som knycklar ihop de dåliga kärleksbreven, den man tar beslut med!

-Och den du har kvar då?

-Det är maghalvan. Den som ger magont och fjärilar. den som får en att vilja gå barfota på glödande kol. Den som får en att ring folk mitt i natten trots att det är skola i morgon. Den som sätter frimärken på kärleksbreven och skickar dem till andra sidan jordklotet bara för att den har en kropp att göra det med.

-Tror du inte att den andra hjärnhalvan bara tog semester då? Den kanske kommer tillbaka.

-Jag tor inte att du fattar CG. Jag har letat överallt. Inte minsta lilla livstecken.

-Och vad skulle vara så farligt med att låta bråkstaken till hjärnhalva ha kommandot ett tag. Den duktiga kanske inte vill vara med längre. Den kanske behöver semester. Dessutom skulle du må bra av att lära känna bråkstaken lite bättre. Jag har en känsla av att du inte ens vet vad den heter, Darling.

-Jag har faktiskt inte tid med det just nu.

-Du kanske blir tvungen.

En bit tystnad virvlar in genom den halvöppna balkongdörren. Det blir ljusare.

-Jag vill inte gå till skolan i dag.

-Så don't Darling. Jag tror att bråkstakshjärnan är bättre på praktisk schematolkning än den duktiga.

-Det har du nog rätt i.

Jag jobbar hemifrån i dag.