-Darling!?

En röst söker min uppmärksamhet från bortre änden av en mycket lång korridor. Korridoren är vitkaklad och dåligt upplyst. Rösten kallar mig Darling, vilket är märkligt.

-Darling!!

Rösten ger sig inte. Den kommer närmare. Det luktar cigarrök, Dior Pour Homme, svett och Whisky. Mycket Whisky.

-Darling, är du vaken?

-Jag vet inte riktigt. Borde jag vara det?

-Please, Darling. Ta en kopp te och håll mig sällskap.

-Hur mycket är klockan?

-Halv fyra.

-Halv fyra!? Jag ska stiga upp fasansfullt tidigt i morgon. Du är inte klok. Gå och lägg dig CG!

När polletten äntligen trillar ner får jag den mycket hårt i huvudet. Plötsligt sitter jag kapprak upp i sängen. CGs siluett avtecknar sig mot ljuset från hallen. Han lutar sig lite småsvajigt mot dörrkarmen och röker en cigarr som ser ut att vara dubbelt så stor som de vanliga. Inomhus.

-Oh, but Darling! I've already put the kettle on...

-CG, för helvete! Jag trodde att du var död! Du får inte göra såhär. Förstår du hur orolig jag har varit?

-Så du har saknat mig?

-Det är irrelevant. Man gör inte såhär. Var i helvete har du hållit hus?

-Around...

Han låter sliten och trött, och ser ut som om han varken sovit eller rakat sig sedan jag såg honom senast. Jag sticker fötterna i tofflorna och hasar ut i köket. CG fimpar i vasken och jag häller upp te åt oss.

-She has an affair, Darling.

-Det var som fan. Med vem?

-Med mig.

-Åh.

Vi slänger oss på soffan och är tysta en lång stund. Lyssnar på teet som kallnar. CG tänder en ny cigarr. Jag är så lättad att jag inte ens kommer ihåg att be honom öppna balkongdörren eller sätta på köksfläkten.

-Så Darling, har du saknat mig?

-Jag har varit så fruktansvärt orolig. Du får inte bara försvinna på det viset.

-Trodde du verkligen att jag skulle överge dig bara sådär?

-Ja, man vet ju aldrig med dig.

-Jag behövde some space bara. No offense, Darling.

-None taken. Du menar att du behövde supa skallen av dig i ett dygn efter att Ladyfriend hade avslöjat sin riktiga civilstatus?

-Jag förstår mig inte på den kvinnan. Vad är grejen med er sort?

-Jag tycker att det är viktigare att diskutera vad grejen med dig är.

-Darling, du behöver inte oroa dig. Även om jag skulle lämna dig så kommer jag aldrig att överge dig.

-Tack.

(PAUS)

-Du ser ut som fan.

-Jag känner mig som fan också.

-Man kan inte säga så på sv...Jag menar förstås att jag förstår det.

-Darling, nu förstår jag varför du behöver mig. Verkligheten är en fasansfull företeelse. Jag förstår inte hur du står ut.

-Den är mest fasansfull när den är spikrak. I bland kan den få för sig att kröka sig på vackra eller underhållande sätt och då kan man faktiskt stå ut med lite raksträcka emellanåt.

-I guess... Kan vi inte se en film?

-Bra idé. Du får välja.

-A Philadelphia Story.

-Orkar du verkligen se dig själv få prinsessan på slutet?

-Självklart. I love to see myself in black and white.

-Nu var det inte det jag... Okej då.

CG somnar med huvudet i mitt knä redan efter en kvart och jag får se färdigt filmen själv i väntan på att väckarklockan ska ringa. Jag klappar honom försiktigt på det flottiga, pomaderade håret.

-Du och jag, CG.