Dagen har inneburit en massiv frånvaro av livstecken från CG och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inga nummer till anhöriga, inga alternativa adresser. Jag vet inte vem Ladyfriend är heller. Allt hade varit så mycket enklare om jag bara hade kunnat få läsa manus. Jag har ju inte sett den här filmen och vet varken ut eller in. Tänk om CG har kidnappats av krassheten? Tänk om det har hänt något ännu värre? CG, om du läser det här; Tänk Om ligger alltid och lurar under sängen. Jag Måste faktiskt oroa mig.

Jag känner mig ensam. Vad gör man när ens enda länk till overkligheten har försvunnit? Dränker sig i dokumentärfloden? Hoppar ut från balkongen med braskande nyhetssidor som undermålig fallskärm?

Jag tror inte på olyckliga slut. Till slut kommer jag att fira mig ner mot räddningen i romanrepet och storma mot verklighetens väderkvarnar med CG bakom mig på en benig springare. Vi kommer att riva ner Sannolikheterna sten för sten och bygga om dem till Sann-Olikheter.

Jag och CG.