Jag spenderade större delen av dagen med att vrida och vända på Robinson Crusoe tillsammans med några kursare. CG måste ha sovit hela dagen, för jag är säker på att jag bäddade innan jag gick hemifrån. Givetvis var guyéren slut. Jag har ingenting emot att dela lägenhet med någon, men då får vederbörande gärna vara lite respektfull men framförallt har hemlighetsmakeri alltid gjort mig en smula illamående. Först övervägde jag faktiskt att stanna hemma hela kvällen och vänta på att CG skulle dyka upp så att jag kunde konfrontera honom och be honom sova på gästsängen samt köpa en ny ost, men beslöt mig till slut för att skriva en Arg Lapp. Efter fem misslyckade versioner stannade jag vid "Hoppas osten smakade. Var snäll och bädda sängen. /J, PS. Jag är inte någon jävla Darling" och gick hemifrån. Så fort jag satt mig på bussen ångrade jag mig givetvis. Egentligen ger jag fan i osten. Jag vill bara veta vem CG är.

Åter hemma efter repetitionen fick jag en slags konstig känsla i magen när jag låste upp ytterdörren. En känsla av att han var hemma nu och att jag skulle ta honom på bar gärning med tassarna i syltburken, eller åtminstone på den sista snutten chokladkaka. Med hjärtat i halsgropen rusade jag upp för trapporna men tvekade med handen på dörrhandtaget. Tänk om han var full eller våldsam. Jag öppnade dörren och fann en tom lägenhet och en högst påtaglig parfymdoft. Dior Pour Homme. Flaskan stod kvar i badrummet. Sängen var oklanderligt bäddad, jag tor till och med att det var rena lakan. På bordet tronade tjugofyra pråliga röda rosor som såg synnerligen dyra och självgoda ut. På kortet stod "Sorry Darling. Sleep tight xxx/CG". Nu vet jag i alla fall precis vad han är för typ. En sådan som kallar sig gentleman men i själva verket bara bryr sig om sig själv. Han borde ju tänka på att rosor kanske ser tjusiga ut men sannerligen inte smakar så bra på en smörgås.