Jag gick och väntade hela helgen på ett livstecken från CG. Inte ens en cigarrfimp dök upp. Jag städade hela lägenheten med kirurgisk noggrannhet, hela tiden med en slags torktumlarkänsla i maggropen. Kom hem med en gammal vän och hjärtat i halsgropen på lördag natt och fann lägenheten ekande tom. Spenderade nästan hela söndagen hemifrån i förhoppningen att han skulle ha hunnit förbi. Jag hade till och med lagt en lapp där jag helt fruktansvärt frikostigt erbjöd honom gårdagens hyggligt lyckade pastarest. När jag hade promenerat nästan hela vägen till busshållplatsen kom jag på bättre tankar. Jag visste ju ingenting om CG. Kanske hade jag inbillat mig alltihop, och om jag inte hade gjort det borde jag verkligen inte vara så tillmötesgående mot en så uppenbart tjockskallig person. Jag erkände min nya besatthet för mig själv, gick hem igen, rev sönder lappen, fryste in pastan och tog nästa buss i stället.

På måndag morgon skrev jag en lapp i ett utslag av fruktansvärt bristande självdisciplin och dessutom under starkt tidspress. Jag har alltid varit alldeles för benägen på TÄNK OM. "Tog fram ett hembakat bröd. Ligger överst i skafferiet. Ha en bra dag. /J" Tänk om han hade flyttat ut? Skulle jag sakna honom då? Efter en vecka hade jag liksom vant mig vid Dior Pour Homme i badrummet. Jag oroade mig givetvis i onödan. På gårdagens lappar stod det "Darling trodde du verkligen att jag skulle lämna dig? /CG" och "Tack för frukosten!" Jag står inte ut med folk som tror att de kan göra intryck på en bara för att de råkar vara hyggligt goda människokännare och gissar rätt i bland. I morse lade jag därför en lapp med den strålande koncisa formuleringen "Jag är fortfarande inte din Darling /J", vilket parerades med "I know Darling xxx/CG" i eftermiddags.

CG driver mig till vansinne. Helgpendlar han?