-Welcome home, Darling.

-Tack. Ooooh rosor! Är de till mig?

-Ja. Actually.

-Slut fjäska. Det är ju bara måndag.

-Måndag är väl inte så bara.

-Vad sysslar du med egentligen?

-Vad ser det ut som? Packar så klart.

-Jaha. Det var en ordentlig packning.

-Ja. Jag föredrar att resa ordentligt packad.

-Mycket lustigt. Så vart ska du? Hur länge blir du borta.

-Away, bara.

(PAUS)

-Away som i Away away?

-Just away.

-Det är dags alltså.

-Det verkar så. Du har nya håll att storma på och jag känner mig lite vidareblåst.

-Jag antar att du har rätt som vanligt.

-Men även om man vet att man hamnar här känns det lite konstigt när det är på riktigt...

-Jag trodde att det inte spelade så stor roll vad som är på riktigt och vad som inte är det. Vi är ju trots allt oss

-Vi är alltid oss. Du klarar Oss själv nu, tror jag. Jag skulle säga att we'll always have Paris, men det är Humphreys replik...

-Men tänk om jag inte gör det? Vad ska jag göra? Paris är kanske hundra mil bort...

-Du har ju egentligen lärt dig det där med att inte tänka Om.

-Fan CG. Men jag då?

-Du är better off i verkligheten. Förresten finns det viktigare pronomen än Jag och Du.

-Ja. Egentligen har det ju alltid varit vi och Vi var egentligen färdiga för länge sedan.

-Ja. egentligen.

-Men kommer vi att ses igen? Det vore så fasansfullt sorgligt om vi inte skulle göra det.

-Det tänker jag inte tala om. Du sade ju själv att ett öppet slut är det lyckligaste slutet.

-Är det här ett öppet slut då?

-Det vet jag inte, Darling.

(PAUS)

-Det är så himla konstigt. Jag trodde att jag skulle ha så himla mycket att säga nu, men jag kommer inte på ett enda dugg.

-Det är därför det är dags för uppbrott. Vi har sagt allt vi skulle säga, och det är inte så illa. Vi hade inte befunnit oss här om vi inte hade sagt allt som är viktigt.

-Men det är ändå lite sorgesamt.

-Eller mycket.

-Vart ska du egentligen?

-Probably Monaco. Klimatet här får mig att känna mig lite urtvättad.

-Och Ladyfriend?

-Hon följer med.

-Bra. Då blir det ett lyckligt slut i alla fall.

-Vad sade vi om lyckliga slut?

-Jaja. Packa färdigt nu.

(PAUS)

-Du.

-Ja.

-Jag kan gå ut en stund så kan du gå medan jag är borta. Det skulle kännas som ett bra slut.

-Fast ett öppet slut.

-Ja precis.

-Don't cry, Darling. Du har alltid skatorna.

-Det hoppas jag verkligen. Hej så länge.

-Adieu.

Jag promenerar tills jag tror att jag ska falla ihop och när jag kommer hem igen har jag tusen mil kvar i fötterna. Det luktar cigarrök och rosor i lägenheten och det är bara måndag. Och sedan blir det tisdag. En tisdag kan vara en bra början. Från balkongen ser jag tisdagen komma brakandes över Kemicentrum och med den kommer skatorna. De är fler än någonsin och när de lyfter från balkongen har de lämnat tusen små spår som är som ett hemligt meddelande jag inte behöver fundera över egentligen, för jag vet ju vad det står. Jag hostar cigarrök och jag tänker att det här är en sådan fasansfullt vacker början.