-CG! JAG KAN INTE!!!! JAG ÄR SÅ HIMLA DÅLIG!!!MITT ORDFÖRRÅD ÄR TOMT OCH FATTIGT! SPRÅKET ÄR VÄRDELÖST!!!

-Lugna dig, Darling. Vad är det du inte kan.

-Jag kan inte skriva honom. Jag kan VERKLIGEN inte! VERKLIGEN INTE!!!

-Darling.... Släpp Capslock.

-Okej. Jag kan inte. Det blir inte som han. Det blir inte tillräckligt.

-Inte tillräckligt vad?

-Inte tillräckligt någonting. Tänk om jag har brännt alla ord jag hade. Vilket fruktansvärt slöseri av mig att använda alla ord innan honom. Fan CG, hur ska det gå?

-Audrey. För det första kan ord inte ta slut. Och de kan inte förlora sitt värde bara för att man använder dem. Ord är dessutom inget mål, utan ett medel...

-Jag heter inte Audrey.

-.... så varför ska du sträva efter att skriva honom? För så vitt jag har förstått behöver du inte det eftersom han är högst påtaglig och finns i samma verklighet som du?

-Ja. Du har rätt. Jag har bara lite svårt att begripa verkligheten. Jag tänkte att den skulle bli lite förståelig om jag försökte sätta den på papper.

-Jag vet. Det är ett stort handikapp i din tillvaro. Förresten skiljer sig väl fiktionen inte så mycket från verkligheten att den kan göra den begriplig? Så varför ska du deportera dig själv till fiktionen?

-Bra fråga... Jag tror att jag ringer honom i stället.

-Jag är stolt över dig, Audrey.

-Jaja...