-CG, jag är rädd. Jag tycker att vi ska skynda oss hem.

-Lite skymning är ingenting att vara rädd för.

-Nej. Men när snön yr omkring på det här viset är det så svårt att avgöra vad som är kulisser och vad som inte är det. Tänk dig att en dörr som du trodde var gjord av papper plötsligt skulle öppnas och någon skulle komma ut och börja prata med dig.

-Det är det som är bra med stor erfarenhet av filmbranschen. Man lär sig liksom att känna på sig vad som är artificiellt och vad som är autentiskt. Eller så känner man bara vad som är låtsassnö och vad som är riktig snö. När flingorna smälter på tungan behöver man inte oroa sig för att ens omgivning ska rasa som ett korthus.

När vi kommer hem har det slutat snöa och jag tänker att när det är så där stilla och nysnöat speglar sig ljuset från alla gatlyktor och hus och bilar och snölyktor i molnen som i sin tur speglar sig i snötäcket som speglar sig tillbaka i molnen och det blir som om hela tillvaron oförskräckt kastar sig fram och tillbaka mellan himlen och balkongen.