En dörr öppnas

-Hej!

-Var har du hållit hus?

-Har du saknat mig?

-Klart jag har. Fast jag vet att du alltid kommer tillbaka.

-Hur vet du det?

-Jag bara vet.

-Du tror att du vet allting...

-Jag tror att du tror att jag tror att jag vet allting, men i själva verket klistrar du bara på mig de obehagliga vetanden du inte vill låtsas om att du vet om dig själv för då måste du ta tag i dem.

-Vad var det jag sade. Nu patroniserar du och tror att du sitter inne med en massa sanningar.

-Jag sade ju att jag bara tror.

-Men sättet du sade det på antydde att det var ett faktum.

-Har någon haft en jobbig dag.

-Någon har ett jobbigt huvud

(PAUS)

-Ladyfriend skickade ett brev.

-Jaha. Du får i alla fall brev. Allt jag får är raljanta diskussioner.

-Tro mig. Du skulle inte bli gladare av Ladyfriends brev.

-Ska jag tycka synd om dig nu?

-Nej. Men du kan få skruva upp elementen.

-De är maximalt uppskruvade.

-Fast jag ÄR glad att se dig.

-Du menar att jag är glad att se dig?

-Vem vet?

-Nu är vi där igen.

-Nej du. Vi är fortfarande hemma.

Vi sätter ut en skål müsli och tänder varsin cigarr.

-Där är han.

-Vem?

-Den tjocke skatan. Jag har inte sett honom på evigheter.

(PAUS)

-Tror du att Ladyfriend skulle gilla skatorna?

-You tell me. Jag tror i alla fall att hon skulle älska dem.

-Hon kanske skulle se det som en smula bakåtsrävande att fortsätta envisas med svartvitt.

-Jag tycker att det är mer klass på svarvitt.

-Point made.

-Tack.

-Te?

-Gärna.