En telefon ringer. Jag sträcker ut handen och svarar halvsovandes. En försynt röst i andra änden ber att få tala med Mr Grant. Jag vet inte hur mycket klockan är och är för trött för att bli förbannad för att CG lämnar ut mitt telefonnummer. Jag går för att väcka CG, men när jag slår upp dörren till vardagsrummet möts jag inte som förväntat av synen av mitt nystädade vardagsrum och CG på soffan. I stället skådar jag ut över en slags filmstudio i storleksordningen domkyrka. En spotlight bländar mig så jag kan inte utröna några detaljer, men jag skymtar konturerna av enorma, ganska otidsenliga kameror och en ljusrigg. Det är människor överallt som verkar väldigt upptagna och jag orkar inte ens bli förvånad. Det finns bara en sak att göra. Jag tar i från tårna; "CG; TELEFON TILL DIG! DET ÄR EN LADY!" Genast börjar "Phonecall for Mr Grant" ropas över hela studion tills en mycket auktoritär röst uppger "CUT!".

-Mr Grant just went out, sweetie. You did great, but I still think we need another take.

Säger rösten. Jag vet inte om jag ska bli förbannad eller förvånad. Det enda jag kan tänka är att jag önskar att att någon ville skicka mig manuset någon gång.

-Do you need further instructions? Otherwise go out and come in again. And please make it snappy, we don't have all night, sweetie. And yeah, try to cry for Mr Grant a little louder this time. I don't know how you think he'll hear you otherwise...

Jag går tillbaka ut i sovrummet som nu är ersatt av en mörk bakomkulisserna-miljö, går ut i strålkastarljuset och ropar på CG. Den här gången blir Rösten tydligen nöjd, för den förkunnar att that's a wrap och att alla får a twenty minute break. Bra tänker jag och går för att hitta CG. Naturligtvis en fåfäng ambition. Ingen har sett till honom på säkert en timme. När jag har genomsökt varenda vrå av studion, särskilt soffhörnorna och pentryt, ursäktar jag mig till damen i luren och lägger på. Utmattningen slår ner på mig som en åskskur. Jag tänker att en liten tupplur inte kan skada, CG har säkert kommit tillbaka när jag vaknar och dessutom är klockan fyra på morgonen. Uppkrupen i en fåtölj som verkar tillhöra dekoren somnar jag omedelbart.

En telefon ringer långt borta och jag famlar efter den i mörkret. En dam i andra änden ber försynt om att få tala med Mr Grant. Jag svär för mig själv och rycker upp dörren till vardagsrummet. CG sover fridfullt i randig pyjamas.

-Helvete CG! Skaffa en egen telefon!

Han suckar och tar luren.

-Mr Grant Speaking...