Det är höst igen. Vilket är precis som det ska. Jag hoppas verkligen att du har det bra. Jag antar att du hade hört av dig annars. Att du inte hör av dig borde betyda att du klarar dig utan mig, och vi kan även, för att ditt ego ska hålla sig på en anständig nivå, vid det här laget konstatera att jag klarar mig utan dig också. Fast det är ensamt i bland, men det vet du. Jag är så orolig för skatorna, CG. De ser inte ut att må bra. De har smutsiga magar och hål i fjäderdräkterna, som om det saknas små skatbitar här och där. Verkligheten har visat sig vara ganska vänlig sedan du for och den accepterar min frånvaro i bland. Med Fiktionen är det sämre. Jag vet inte vad jag har gjort för att förarga den, men den kommer inte som den brukade, jag vet inte om den surar eller spelar svårflörtad. Jag antar att det handlar för mycket om språkmaterialism, eller om jag helt enkelt har blivit för hårdhudad, för ignorant, för mycket radbrytningar.
Om det inte vore söndag i morgon hade jag gått och köpt mig en cigarr. En tjock.
Sincerely
(Audrey)
