Jag rullar hem på fredagkvällen. Där jag bor blir hösten ful först en bra bit in i November. Lägenhetsdörren är olåst och när jag kliver in sitter, mycket riktigt, CG där. Med en monstruös bukett rosor i blandade färger, iklädd pyjamasbyxor och jag tänke att nu har jag nog sett allt.

-Du!? Du skulle inte komma hem förrän på måndag.

Vi hade bestämt att CG skulle resa bort medan jag tentade, så att jag skulle få vara i fred och slippa oroa mig för att han var försvunnen och kunna koncentrera mig. Jag hade hjälpt honom att boka en resa till Nice (CG är inte så bra på att hantera internet). Fråga mig inte varför, jag tror att det har att göra med Ladyfriend. Men där sitter han alltså.

-I couldn't possibly stay away, Darling. Jag fick en känsla av att du började glömma bort mig. Besides så måste jag få uppmärksamma din birthday.

-Den var i går.

-I know, kort om flygbiljetter.

-Man kan inte säga så på sv..

-I know, Darling men det spelar ingen roll. Fråga inte hur jag har haft det, jag vill inte prata om det. Hur har du haft det.

-Det har varit mycket verkligheten. Den har nästan fungerat. Eller i vilket fall som helst har jag inte tänkt på att den var där.

-Jag misstänkte det. Du har ju inte skrivit en vettig rad på hela veckan.

-Hur vet du det!?

-Lucky guess?

-Fan. Du har rätt.

-Klart jag har. Du behöver mig.

-Tentan behöver verkligheten.

-Då får vi väl försöka samarbeta.

-Jag vet inte jag... Hur var La France?

-Inte klokt. Vi tar det en annan gång.

-Gå och lägg dig.

-Så lätt slipper du inte undan!

-Godnatt, vi ses i morgon!

-Sure thing, Darling. Sleep tight.

-Darling!?

En röst söker min uppmärksamhet från bortre änden av en mycket lång korridor. Korridoren är vitkaklad och dåligt upplyst. Rösten kallar mig Darling, vilket är märkligt.

-Darling!!

Rösten ger sig inte. Den kommer närmare. Det luktar cigarrök, Dior Pour Homme, svett och Whisky. Mycket Whisky.

-Darling, är du vaken?

-Jag vet inte riktigt. Borde jag vara det?

-Please, Darling. Ta en kopp te och håll mig sällskap.

-Hur mycket är klockan?

-Halv fyra.

-Halv fyra!? Jag ska stiga upp fasansfullt tidigt i morgon. Du är inte klok. Gå och lägg dig CG!

När polletten äntligen trillar ner får jag den mycket hårt i huvudet. Plötsligt sitter jag kapprak upp i sängen. CGs siluett avtecknar sig mot ljuset från hallen. Han lutar sig lite småsvajigt mot dörrkarmen och röker en cigarr som ser ut att vara dubbelt så stor som de vanliga. Inomhus.

-Oh, but Darling! I've already put the kettle on...

-CG, för helvete! Jag trodde att du var död! Du får inte göra såhär. Förstår du hur orolig jag har varit?

-Så du har saknat mig?

-Det är irrelevant. Man gör inte såhär. Var i helvete har du hållit hus?

-Around...

Han låter sliten och trött, och ser ut som om han varken sovit eller rakat sig sedan jag såg honom senast. Jag sticker fötterna i tofflorna och hasar ut i köket. CG fimpar i vasken och jag häller upp te åt oss.

-She has an affair, Darling.

-Det var som fan. Med vem?

-Med mig.

-Åh.

Vi slänger oss på soffan och är tysta en lång stund. Lyssnar på teet som kallnar. CG tänder en ny cigarr. Jag är så lättad att jag inte ens kommer ihåg att be honom öppna balkongdörren eller sätta på köksfläkten.

-Så Darling, har du saknat mig?

-Jag har varit så fruktansvärt orolig. Du får inte bara försvinna på det viset.

-Trodde du verkligen att jag skulle överge dig bara sådär?

-Ja, man vet ju aldrig med dig.

-Jag behövde some space bara. No offense, Darling.

-None taken. Du menar att du behövde supa skallen av dig i ett dygn efter att Ladyfriend hade avslöjat sin riktiga civilstatus?

-Jag förstår mig inte på den kvinnan. Vad är grejen med er sort?

-Jag tycker att det är viktigare att diskutera vad grejen med dig är.

-Darling, du behöver inte oroa dig. Även om jag skulle lämna dig så kommer jag aldrig att överge dig.

-Tack.

(PAUS)

-Du ser ut som fan.

-Jag känner mig som fan också.

-Man kan inte säga så på sv...Jag menar förstås att jag förstår det.

-Darling, nu förstår jag varför du behöver mig. Verkligheten är en fasansfull företeelse. Jag förstår inte hur du står ut.

-Den är mest fasansfull när den är spikrak. I bland kan den få för sig att kröka sig på vackra eller underhållande sätt och då kan man faktiskt stå ut med lite raksträcka emellanåt.

-I guess... Kan vi inte se en film?

-Bra idé. Du får välja.

-A Philadelphia Story.

-Orkar du verkligen se dig själv få prinsessan på slutet?

-Självklart. I love to see myself in black and white.

-Nu var det inte det jag... Okej då.

CG somnar med huvudet i mitt knä redan efter en kvart och jag får se färdigt filmen själv i väntan på att väckarklockan ska ringa. Jag klappar honom försiktigt på det flottiga, pomaderade håret.

-Du och jag, CG.

Dagen har inneburit en massiv frånvaro av livstecken från CG och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inga nummer till anhöriga, inga alternativa adresser. Jag vet inte vem Ladyfriend är heller. Allt hade varit så mycket enklare om jag bara hade kunnat få läsa manus. Jag har ju inte sett den här filmen och vet varken ut eller in. Tänk om CG har kidnappats av krassheten? Tänk om det har hänt något ännu värre? CG, om du läser det här; Tänk Om ligger alltid och lurar under sängen. Jag Måste faktiskt oroa mig.

Jag känner mig ensam. Vad gör man när ens enda länk till overkligheten har försvunnit? Dränker sig i dokumentärfloden? Hoppar ut från balkongen med braskande nyhetssidor som undermålig fallskärm?

Jag tror inte på olyckliga slut. Till slut kommer jag att fira mig ner mot räddningen i romanrepet och storma mot verklighetens väderkvarnar med CG bakom mig på en benig springare. Vi kommer att riva ner Sannolikheterna sten för sten och bygga om dem till Sann-Olikheter.

Jag och CG.

CG var borta när jag steg upp i morse, vilket var oroväckande eftersom klockan var sju och han vanligtvis ligger och drar sig till framåt lunch. Jag åkte hem till mamma och pappa för att äta middag och när jag kom hem låg det en lapp på min säng: "With Ladyfriend. Don't wait up! /CG" Så korthuggen har han aldrig varit.

Så var vi tillbaka på lappstadiet. Undrar var han håller hus.

Vi har varit hemma hela måndagen. Lägenheten krymper successivt. Jag försöker jobba i kapp och vill bara vara i fred. CG vill stirra ut genom fönstret, röka cigarrer och lyssna på Mahler. Ingen av oss vill prata egentligen.

Solen går ner och det blir kallt. Jag ber CG stänga balkongdörren men det är som om han inte hör. Eller om han ignorerar mig, jag vet inte. Till sist reser jag mig och stänger själv. Han reagerar inte då heller. Till slut ställer jag mig framför honom, tar cigarren ur hans mungipa, puffar lite och fimpar den demonstrativt på CGs odiskade lunchallrik som står kvar på matbordet. CG skruvar på sig och ger mig en frånvarande blick.

-Nu är du så god och talar om vad det är frågan om.

-Du kan inte tvinga mig.

-Jag vet att du har velar prata hela dagen, jag har bar försökt att låtsas som ingenting för att jag har mycket att göra, men jag är ledsen CG. Det här håller inte. Spill the beans.

-Jobba på du om du är så upptagen.

-SPILL DEM SADE JAG!!!

(PAUS)

-Du kommer aldrig att förstå. Jag kommer ändå att break her heart in the end och hon vill inte lyssna på mig när jag säger det.

-DU? Jag var av uppfattningen att det var hon som var kyligt inställd.

-Nono. Det här är den andra.

-Den andra? Det finns TVÅ Ladyfriend?

-Nja. Snarare en Ladyfriend och en just Lady.

-Och det rör sig om the Lady som inte är en friend i dag?

-Ja. Jag kanske råkade uppmuntra henne lite. Du har sett filmen, du vet hur det går till.

-Vilken film?

-Vilken som helst. Filmen där någon flirtar med the Underdog för att the Godess ska bli svartsjuk.

-Jag trodde att det bara var på film.

-Verklighet, fiktion.. Vem bryr sig?

(PAUS)

-Du menar alltså att du spelar dubbelt.

-Du låter så fördömande, Darling...

-Det här är en fars, CG. Jag kan tyvärr inte tycka synd om dig, du får faktiskt skylla dig själv. Vi pratar om det här i morgon. Och skruva ner Mahler. Jag kan inte arbeta när jag har massiv stråkångest i hela huvudet.

-But Audrey, dear...

-Jag heter inte Audrey. Jag har sett filmen och jag vet hur den slutar, men jag hoppas att det är hon som krossar ditt hjärta i slutet för en gångs skull.

-Vi kanske inte har sett samma film.

-Jag hör dig tyvärr inte CG. Jag hör bara Mahler.

Jag stänger av datorn och går och lägger mig. På andra sidan dörren hör jag CG muttra att det är för jävligt att behöva sopa upp sina egna bönor. Jag tänker att jag kan ta fram kvasten i morgon. Han kan få njuta av lite dåligt samvete så länge.

-Hej Darling! Välkommen hem.

-Tack.

-Har du haft en bra dag?

-Mycket. Hur har du haft det?

-Det är inte så mycket action när inte du är hemma.

-Ingen lunch med Ladyfriend i dag alltså?

-Nej, vi sågs i går. Man vill ju inte verka påflugen.

-På det viset alltså!

-Darling, ingen kan lägga tusen antydningar i en och samma mening och förpacka det lika snyggt som du. Det är en talang du borde ta vara på.

-Jag kan lägga i några tusen till om du vill.

-Det låter du bli. Då kommer dina uttalanden att börja falla till marken som hösthagel and we wouldn't want that.

-Du wouldn't want that menar du.

-Egentligen, ja.

Vi slår oss ner i soffan och ser A room with a view. Jag somnar mitt i och när jag vaknar har CG bäddat ner mig på soffan och försvunnit ut i natten. Där ligger en lapp: "Ville inte väcka dig. Du är så cute när du dreglar in your sleep. Ses till frukost. /CG" Jag tänker att det måste vara one hell of a Ladyfriend.

Arla morgonstund, vi sitter vid frukostbordet. Jag äter havregrynsgröt och CG äter något flottigt. Det är alldeles tyst och lugnt och jag kan se hela vägen till kemicentrum. Himlen är löjligt nog rosa.

-Du CG...

-Mmmmm

-Varför bor du här egentligen?

-Var skulle jag annars bo, Darling?

-Flirta inte med mig nu. Jag vill faktiskt veta. Du är en levande legend och jag är en vanlig student. Du borde ju kunna bo var som helst i hela världen, hos vilken intressant person som helst och så sitter du här, i en mellanstor svensk stad med en student som äter havregrynsgröt.

-Jag flirtar faktiskt inte. Jag menar det. Det är du och jag, Darling.

-Jag vet inte om jag köper det där.

-Det behöver du inte göra heller. Jag ger bort det gratis.

-Tack... Tror jag.

-Varsågod. Så enkelt är det. Jag behöver dig och du behöver mig.

-Nu tror jag vl ändå att du går lite för långt. Jag är en ovanligt självständig person.

-Pyttsan, Darling! Det är vad du tror, men i själva verket är du inte bara i skriande behov av lite old fashioned glamour utan även av lite spänning och romantik och det är där jag kommer in i bilden.

-Ingen säger "pyttsan" längre.

-Jodå. Det hör du väl. Vi säger det båda två!

-Pyttsan!

-Point made!

-Jag kan i alla fall skapa min spänning och romantik själv.

-De är ju det jag säger. Jag behöver ju dig och din havregrynsgröt också. Även om jag avskyr gröt.

-Jag tror att jag måste fundera lite på det här.

-Be my guest!

(PAUS)

-Hur länge tänker du bo här då?

-Det får vi se. Har du läst Mary Poppins?

-Jag läste dem när jag var liten.

-I really think att du borde läsa om dem. Du borde komma i kontakt med ditt inner child.

-Vad har Mary Poppins med saken att göra.

-She knew a good deal om att svepa in i människors liv och göra dem värdiga en plats i litteraturhistorien.

-Sluta! Känner du Mary Poppins?

-I know everyone, Darling!

(PAUS)

-Insinuerar du att du är den manliga motsvarigheten till Mary Poppins?

-Nej, Darling. You are.

-Jag måste nog fundera på det här också.

-Gör det. Och besök barnbiblioteket.

-I will. Tack för frukosten, nu måste jag faktiskt gå till skolan.

-What's om the curriculum today?

-Fransk realism.

-How absolutely awful! Seriously, Darling. You DO need to visit the childrens library every once in a while.

-Jag håller absolutely med. Ha en bra dag.

-Ses i kväll, Darling!

-Är du vaken!? At this hour... Har inte du school i morgon?

CG kom hem och luktade svett och cigarr. Halv tre en söndagnatt.

-Även om det inte ser ut så är jag vuxen nu. Förresten läser jag på filfack. Då har man bara sporadiska föreläsningar och resten av tiden måste man på egen hand fundera ut en massa smarta saker att kasta ur sig på seminarierna.

-Så det är det du gör nu? Funderar ut smarta saker.

-Ser du inte det?

(PAUS)

-You should learn to relax, Darling.

-Jag vet.

-Du vet visst allt du.

-Nej, hade jag vetat allt hade jag inte suttit här halv tre på natten och pratat med dig. Finns du ens på riktigt?

-Of course, Darling. Jag finns här för dig.

-Och det är jag oerhört tacksam för. Ska vi ha en kopp te.

-Om du dricker mer te i dag så kommer du att turn british.

-Man kan ju alltid hoppas.

(PAUS)

-So really, Darling. Vad är det som håller dig vaken?

-Det gamla vanliga. Vardagens brist på relevans. Tillvarons olidliga konsekvens, inkonsekvensernas fruktlösa kamp för dominans. The perishable hours of life. Helvete CG. Jag tror att vi umgås för mycket. Nu börjar jag också bryta.

-Det är okej, Darling. Inkonsekvenserna skapar små underbara fickor av meningslösheter.

-Och om man gräver tillräckligt djupt i dem hittar man kanske kastanjer att krama när det är konsekvensen som har övertaget.

-Exactly. Ska vi invänta soluppgången i sällskap med några cigarrer?

-Gärna det. Hjälp mig att bära ut soffan på balkongen.

Jag kom hem till en tung doft av Dior Pour Homme. Det var ett tag sedan sist. CG hade knappt rakat sig på hela veckan och inte klivit ur pyamasbyxorna på hela gårdagen, men nu satt han nyrakad och pomaderad i smoking och oknuten fluga och drack någon sorts brun sprit.

-Welcome home, Darling! How was school?

-Ungefär som det brukar. Föreläsningen handlade om Baudelaire.

-How depressing.

-Ja. Mycket.

-Hjälp mig att knyta flugan, will you?

-Jag har aldrig knutit en fluga i hela mitt liv. Jag tror att du gör det bättre. Vadan denna plötsliga upputsning?

-Just this blacktie-thing for a friend of a friend.

-En ladyfriend?

-Mhmmm.

CG kan inte prata och knyta flugan samtidigt, så vi var tysta ett tag. Jag lade mig på soffan med en kopp te. Världen gungade.

-Och vad har du för planer för tonight Darling?

-Absolut inga alls. Jag ska äta spagetthi och se en film.

-Spagetthi!? Du har precis lämnat in en excellent essay. You should be dining at the Ritz!

-Inte i kväll. Jag tror att jag ska njuta lite av din frånvaro.

-Du är så cute när du låtsas att du är trött på mig.

-Jag tror att det är du som är trött på mig. Du gjorde ju ingenting i går förutom att läsa Tatler och korrläsa mina uppsatsutkast. Jag tror att det egentligen är du som behöver komma ut och röra lite på dig.

-Jaja, Darling. I will if it makes you happy. Ser jag bra ut?

-Din sort föddes för att bära smoking. Sätt på pastavattnet, snälla.

-Jag är faktiskt really late.

-Du verkar lite nervös.

-Jag? Never!

-Jaja. Ha en trevlig kväll.

-Detsamma, Darling! Don't wait up.

-Ingen risk.

Genom balkongdörren sipprade ljudet av annalkande höststorm och CGs visslande in. Han promenerade mot busshållplatsen. Cary Grant tar bussen. Helt osannolikt. För sextio år sedan skulle han ha blivit hämtad i limousin. Jag undrar om han fortfarande blir igenkänd, eller om man bara tänker att den där, han i smokingen med den lite nonchalant släpande gången liknar Cary Grant, men tvivlar på sitt öga för gamla filmstjärnor. Jag har en känsla av att han föredrar att ta bussen och bli förväxlad med sig själv.

Det knackade lite försynt på dörren. Jag har uppsatser att skriva, saker att tänka över. Jag orkar inte riktigt med försynta knackningar och dylikheter för tillfället. Jag har lättare att samarbeta med motspänstigheter. Jag vrålade upprört att det minsann var öppet, bara att kliva på. Att jag är tillgänglig dygnet runt för vem som helst. Det var CG. Jag hade inte sett honom på ett par dagar.

-När började du knacka?

-När du blev hysterisk. Det går ju inte att vistas här längre. Du har varit helt otalbar sedan förra söndagen.

-Om det inte passar kan du gå.

-Har du hittat hjärnhalvan?

-Ja. (PAUS) Vet du något om Virginia Woolf?

-Hon var inblandad i the Dreadnought hoax.

-Vad kan jag lära mig av det?

-Att allt inte måste vara så användbart jämt. Bloomsburygruppen genomförde inte århundradets mest lyckade bluff för att den skulle platsa i din uppsats. Upplysningsmännen hade kanske fel. Nytta behöver inte vara nöje och man måste kunna uppskatta dulce utan utile.

-Tack.

-Tänker du lugna ner dig nu då?

-Om du berättar vad du har haft för dig i veckan.

-I'm a busy man, Darling. Du är inte den enda kvinnan i mitt liv.

-Ooooh! Ska jag bli svartsjuk nu.

-Det är du redan.

-Om du inte var en levande legend skulle jag ha kastat ut dig för länge sedan.

-Nej Darling. Det säger du bara.

-Mmmmm. Tänker du dela med dig av den där cigarren?

-Help yourself.

Det blir måndag. Det blir tisdag och onsdag. På torsdagens morgon vaknar jag jag klockan fem. CG sitter redan i köket och har värmt resterna av en äppelpaj.

-Kan inte du heller sova?

-Det ser du väl, Darling?

Vi är tysta en stund och lyssnar på vattenkokaren, som tyvärr överröstas av kylskåpssurret.

-CG, jag är så yr. Det känns som om jag har tappat halva hjärnan.

-Vilken av halvorna?

-Fel halva! Den man pluggar med, den som vill gå på föreläsningar, den som vet vad man ska äta till middag, den som knycklar ihop de dåliga kärleksbreven, den man tar beslut med!

-Och den du har kvar då?

-Det är maghalvan. Den som ger magont och fjärilar. den som får en att vilja gå barfota på glödande kol. Den som får en att ring folk mitt i natten trots att det är skola i morgon. Den som sätter frimärken på kärleksbreven och skickar dem till andra sidan jordklotet bara för att den har en kropp att göra det med.

-Tror du inte att den andra hjärnhalvan bara tog semester då? Den kanske kommer tillbaka.

-Jag tor inte att du fattar CG. Jag har letat överallt. Inte minsta lilla livstecken.

-Och vad skulle vara så farligt med att låta bråkstaken till hjärnhalva ha kommandot ett tag. Den duktiga kanske inte vill vara med längre. Den kanske behöver semester. Dessutom skulle du må bra av att lära känna bråkstaken lite bättre. Jag har en känsla av att du inte ens vet vad den heter, Darling.

-Jag har faktiskt inte tid med det just nu.

-Du kanske blir tvungen.

En bit tystnad virvlar in genom den halvöppna balkongdörren. Det blir ljusare.

-Jag vill inte gå till skolan i dag.

-Så don't Darling. Jag tror att bråkstakshjärnan är bättre på praktisk schematolkning än den duktiga.

-Det har du nog rätt i.

Jag jobbar hemifrån i dag.